Den mytologiska sagan Amor och Psyche som den berättas av Apulejus, tolkas av E. Neumann och som vi kan reflektera över den idag. En presentation om det maskulina, det feminina och hur vi ska få ihop det?
Myter och sagor fungerar som nycklar för att få syn på djupt liggande arketypiska mönster. De gör det till synes osynliga synligt och de kommer med ett universellt symbolspråk som talar till djupa skikt inom oss. Den jungianske psykoanalytikern Erich Neumann (1905-1960) har sett myten om Amor (Eros) och Psyche som en skildring av kvinnligt hjälteskap och jag läser den också som ett mönster för hur män och kvinnor kan skapa en fruktbar kärleksrelation. Vad jag vill peka på är en tvetydighet, gestaltad i myten och i hög grad i det verkliga livet. Min presentation utgår från Neumanns text om Amor och Psyche (1952/1971.) Psyche bryter sig ur en tillvaro som skildras som paradisisk. Både Eros (Amor i sagan) och Psyche måste våga uppbrottet som en positiv handling mot ökad medvetenhet – ut ur förälskelsens paradis, vidare mot mogen kärlek. När Psyche ser Eros i oljelampans sken, lämnar hon det omedvetna stadiet. Därmed räddar hon dem båda från en samvaro i mörker och oförstånd. Hon ger sig ut på sin långa vandring för att mogna. Eros flyr tillbaka till sin mor, Aphrodite (Venus i sagan), där han en tid ägnar sig åt att se om sina brännsår från oljelampan, innan han åter ger sig ut för att söka efter Psyche. Separationen är ett faktum. Båda behöver individuellt mogna innan de åter kan förenas. I parrelationer ser vi det ofta som en kamp och ett utforskande av hur mycket olikhet, variation, avstånd och närhet paret behöver för att samtidigt behålla integritet och respekt för varandra. Psyche ger sig ut på sin långa vandring mot fördjupad kvinnlighet. Men för att klara de prövningar hon möter krävs andra hjältedygder än mannakraft. I stället för att med svärdets hjälp betvinga draken utnyttjar Psyche kunskap och fantasi. Hennes första uppgifter representerar en jämlikhetsprocess; hon lär sig finna sin väg i den maskulina världen. En resa ner i underjorden innebär slutligen en direkt kamp med den centrala feminina principen – med Aphrodite och Persephone (gudinnan som tillbringar halva året ovan jord och andra halvan i underjorden.) När Psyche har hämtat Persephones skönhetsmedel, öppnar hon asken trots förbud och faller medvetslös ner. Med Eros hjälp väcks hon dock till liv. Det ser ut som ett nederlag men det är ett nederlag som vänds till seger. Hon måste öppna asken för att hon är kvinna. Först offrade hon sitt kärleksparadis för andlig mognad. Nu måste hon återknyta till det feminina i sitt väsen. Först då kan hon återförenas med Eros och deras gemensamma barn föds. Myten om Amor och Psyche beskriver inte en episod i livet, den gestaltar hela livsförloppet. Hur ser de moderna variationerna av Amor och Psyche ut? Vilket kreativt uppbrott står dagens män och kvinnor inför för att kunna gå vidare inom sig själva och i förening mellan det manliga och kvinnliga? I konstnärliga framställningar av myten är fjärilen en viktig detalj. På grekiska betyder ordet Psyche såväl fjäril som själ. Den sovande Eros utgjorde ett dödligt hot mot – Psyches – själens – existens. Mytens attraktionskraft ligger i dess transcendenta karaktär där sexualiteten finns med som en grund för högre psykisk existens. I Eros och Psyches gestalter förenas jordisk och himmelsk kärlek och vi behöver motsatserna, kontrasterna för att skapa liv och utveckling.
Referenser:
Apulejus, L (1960) Den Gyllne Åsnan. Stockholm: Tidens Förlag.
Neumann, E. (1952/1971) Amor and Psyche. The psychic development of the feminine. New York: Princeton University Press.
Bild: F. Gérard (1770-1837) Amor och Psyche i första kyssen.
